Avstånd
UPDATE den 9 Juli:
Det här är sorgligt, em kvinna ville prostituera sig för att kunna tanka bilen. Det är kris.
This could be a first in North America: July 2 — A Kentucky woman is facing prostitution charges for allegedly trading sex for gasoline
Varit hos tandläkaren. Mina tänder är sneda. Så det finns inte en enda tand som ligger på sin rätt plats. Ju, det kanske finns några men mina främre tänder är 100% sneda. Jag har det för mig att tandläkaren bara vrider sina händer i förtjusning när hon kollar mina tänder. Alla dessa möjligheterna som finns för att göra de raka tänker hon säkert eller snarare inbillar jag mig att hon säger det så. Verkligheten kan vara lite annat dock. Fast väl hos tandläkan märkte jag hur oanpassad är jag till det högländska samhället.
Och det är så att vad customer relations gäller så har jag än förebilden jag har från mina forna trakter i USA och Mexiko. Kunden är kungen säger man på engelska. Men oftast här i Sverige ligger man många år tillbaks i tiden i den fråga. Därför är det lite skrattretande att läsa sådana nyheter i tidningen. Man ska ta hand om kunden men icke här. Jag förväntar mig mycket än och det gör att man blir rejält besviken när kunden inte är i mitten utan krossad av systemet.
Jag tycker mycket om kommunikation och jag förväntar mig att tandläkaren ska berätta för mig vad han eller hon gör med mina tänder. Men icke sa nicke. Jag fick nästan be om ursäkt för att jag frågade lite om de mål som de hade för mig. Det kändes faktisk som om jag hade gjort en påhopp när jag krävde lite svar. Då insåg jag hur lite kundinriktad är de. De kan inte kommunicera vad de gör på ett sätt det går att förstå. Man behandlas lite dumt som om jag skulle aldrig förstå deras språk. Ibland upptäckte jag en lite lite nedsättande ton i tandläkarens röst. Så går det till ibland.
Nåja, det dröjer än många år innan kunden blir kungen i Sverige än så länge är vi bara okunniga kunder som har den privilegium att ha den servis som finns att tillgå till. Det ska man tacka för ser du.
****
Senare var det att vänta på bussen. Jag hade en timmeslucka så jag åt lite i Eksjö. Fint mat på stadshotellet där som blev lite annat från mina vardagliga upplevelser här i Sverige. Jag brukar sitta ensam när jag äter och för det mesta svenskarna undviker mig. Svart hår, brun hy, du vet hur det hela går till. Men icke den här gången. En bekant fråga mig om det var ok att sitta vid samma bord och det fick han. Han såg bekant ut så jag frågade om han var från trakten. Det var han till och med från lilla samhället min. Som det är vanligt min ursprung diskuterades lite men vi pratat om lite annat också. Det var konstigt faktiskt: att prata med en svensk och dessvärre hux flux, det var som fan.
****
Sedan var det dags att sticka och då fick jag dödsförklara min latinoenhet. Jag hade befarat detta för länge sedan för då och då sörjde jag min hispanismo och hur jag gradvis tappade vissa spanska särdrag hos mig. Helt förlorade är de inte och det går att återuppleva dessa särdrag men annars är de lika som döda här i Sverige och det pga att jag får sällan använda de. Men det som jag vill prata om handlar om mina speciella kunskaper om kvinnor. Här skulle jag nog kallas för en kvinnotjusare men i Baja California eller till och med i California är det annat. Man ska som man alltid betrakta en kvinnas skönhet. De första åren i Sverige var faktiskt jätte jobbiga. Här får man inte flörta hux flux som helst och inte heller stirra för mycket. Jag saknade mycket att göra detta innan men idag upptäckte jag att den här särdrag hos mig är finito. Jag märkte många vackra kvinnor på stan men den attraktionskraft som brukade styra min passion för det är totalt borta nu.
Läs även andra bloggares åsikter om: tandläkare, svenskor, integration
Jag är mannen bakom Raza Cosmica. Där samlar jag många dokument om folk som har svensk och mexikansk påbrå. Det är rätt många faktisk. Jag började projektet år 1998 därstädes. Det är en sajt som hade som åtanke mina döttrar. I fall de tycker de har en konstigt påbrå kan man lätt hänvisa till många andra svensk-mexikansk ursprung. Fast sajten är också är en rätt fint träffpunkt för många internet användare som söker andra mexikaner i Sverige eller mexikanare som söker information om Sverige fast på spanska. Vi pratar inte om hundratals men informationen har hjälpt många. Här annonserar jag evenemanger som har med Mexiko och Sverige att göra samt samlar info om det mexikanska matkulturen i Sverige. Vi samlar info om platser i Sverige där man kan handla mexikanska produkter och berättar lite om varann. Sajten har haft en svingig liv som går upp och när hela tiden. Just nu ligger sajten nästan stilla men jag lägger inlägg där minst 3-4 gånger om månaden. Sajten innehåller en rad länkar till andra mexikaner i Sverige. För mig har det varit en viktig länk i min vistelse här i Småland.
Även då det finns många andra mexikaner här i Sverige är jag dock relativ ensam här i Småland. Idag en man från Iran kom till mina tankar. Han stack med hela familjen till USA. Han orkade inte med Småland. Det är svårt att bo här och ju mer åren går desto svårare blir det för mig att vistas här med. Folk envisas med att behandla mig som utlänning och har en kapacitet för att icke förstå andra kulturer som är besynnerligt helt sanslöst bisarr. Folk vill hellre stå igenbommat bakom sina dörrar än att vara vänliga och bjuda folk hux flux. Och när de väl gör det börjar gnällan på full fart. Allt är fel. Det spelar rol hur duktig man är allt är fel. Aldrig någonsin är gjort rätt.
På senare tiden har det varit mycket det här vad Åke Daun kallar för den Den kungliga svenska avundsjukan. Det är för fan jävla fucking jobbigt stå ut för sådant dag in och dag ut. Alltså svenskarna har inte annat bättre än att jämt vara avundsjuka på vad andra har. Det här går hand i hand med jämställdheten. Fy fan vad jobbiga svenskarna är när de väl är med i den tåg. Det här upplever jag mycket med familjen och på jobbet. Som mexikansk-amerikansk förefaller mig det underlig så in i bomben. Istället för att fokusera på det produktiva fokuserar man på hur rättvis har man hamnat i den svenska jämställdhetens vågen.
Läs även andra bloggares åsikter om: svenskart, svenska, tystnaden
Jag har försökt ha mina taggar registrerade hos Nyligen.se men det verkar som Johan är fortfarande sur på mig. Hela historien är dokumenterad här: 1, 2, 3, 4, 5 och 6.De filtren han lagt upp för att tysta mig mig tycks fungerar än idag. Tystad till lydnad. Ju, det går att pinga men mina tags gör inte det. Man är utfryst länge i detta vackert land kallad Sverige.
Moving on: det tycks att mycket engelska förekommer mycket på somman. Det hörs ju överallt till och med i lilla storstan min som är belagt här på Höglandet. Och radion med. Alltså det går inte bara att ha en rent svensk konversation utan att krydda språket med någon engelsk uttryck. Och det är inte vilka som helst uttryck utan det börjar bli sådana uttryck som man kan lätt hitta någon svensk alternativ. Det här kan man bara bokstava på ett sätt: tvåspråkighet!
Annars har jag bitchat om integration fast på spanska, border Spanish alltså. Och det är lite positiv. De få läsare som känner till mig vet hur pass osvensk är jag när att uttrycka sig gäller. Något som inte passar allas smak. Självklart skiter jag i dem förstås. Och mitt inlägg går på att folk kring mig har börjat vilja se en annan sida av mig nuförtiden.
För att kunna anpassa sig till Sverige måste man först hålla mun. Det vet alla. Sedan gäller det att inte vissa inga känslor överhuvudtaget. Alla vet att det är syndig att dampa. Kort sagt blev jag en robot för att kunna bli accepterad i min lilla hörna här i Sverige. Problemet med robot tekniken som en strategi för att kunna integrerar sig i Sverige är att så småningom blir man helt stel. Det skulle väl tyckas att målet i så fall skulle ha blivit uppnått. Ack, svenskarna är mänsklig med. De vill kunna skoja och sådant. Det rum har jag aldrig blivit bjuden på att stiga in innan och plötsligt bjuder folk på sådant. Mitt problem är att jag har blivit så stel att det bara går inte att skoja med svenska folket.
Jag togs på sängen. Alltså, det var helt oväntat att efter 11 år i Sverige folk ville verkligen vara sig själva framför blotta ögonen. Plötslig finns inte den rädsla för det okända som mitt jag representerar inför det svenska själen. Jag måste erkänna lite misstankehet och inte bara för att jag räknade inte med så småningom det svenska folket i min hörna skulle tina upp för min strålande latinamerikanska good looks.
Men tror inte på en sekund att min tillvaro har blivit bättre kring mig. Mina grannar pratar inte med mig och jag är fortfarande helt isolerad på Höglandet. Folk vägrar helt enkelt dela med sig idet vardagliga. Det tycker jag är illa. Har man som främma bestämt sig att bo hos Er vore det inte på plats att åtminstone utveckla någonslags vänskap med de? Icke. Det svenska själen är sådant som tillåter ej inträde i deras liv bara så där lätt. Detta i allemansrätt land.
Nu har man varit behörig lärare ett tag iaf. Och sedan dess mycket har hänt. Man vet knappast var man ska börja.
Man försätter vara ensam varg i alla fall. Jag vägrar mingla och vägrar följa fika reglerna. Jag går mot strömmen helt enkel. Jag försätter vara avvikare och det blir ingen ändring på det på närmaste håll heller.
Ändå trivs jag mycket på jobbet och känner att jag blir bättre och bättre på det jag sysslar med, dvs, undervisa. Professionelltmässig utvecklas jag tycker jag.
Men det syn har kanske bara jag. Jag har ingen hursomhelst aning vad mina arbetskamrater tycker om mig eller hur de resonerar kring mitt arbete.
Inte för att jag bryr mig heller. Det räcker att jag själv vet att jag gör ett bra jobb eller?
Man har lärt sig en del om gymnasieskolan i Småland. En hel del närmare sagt.
Man som invandrare här i Småland känner sig mer påpassad. Det här är ingenting jag själv har påpekat utan något som andra invandrare har upplevt. I synnerhet min arbetskollega och en tjej som kom på tidningen häromdagen apropås integration. Smålandstidiningen heter min lokal tidning och där kunde man läsa det: jag är mer påpassad och granskad än andra.
Själv vägrar jag det här slags mentalitet. Jag följer helst det som står på pappret. Det är ribban svenskarna själv har lagt upp. Ribban är ju anpassad efter svenska mål.
Det intressante i det svenska samhället är inte hur högt ribban är utan hur man når dit.
I det mån vägrar jag fullständigt anpassa mig till det svenska samhället eftersom en del av målet är en process som kräver att man pratar skit om andra. Att sammangadda är lika helig som att fika. Jag vägrar fullständigt att prata om folk bakom ryggen. Det tycker jag är ful.
Inte för att vara kritisk men. I min skola finns det ingen språk politik. Inte heller visste jag att vi hade en språk rektor. Det var inte förrän jag hamnade mitt i ögats storm kring ett problem att jag kom på att rektorn i frågan fanns. Två hela år hade gått innan detta kom till min kännedom. Min skola, förresten, är inte heller språk inriktad.
Fast det finns många språk kurser man kan välja att plugga. Svenska, tyska, franska, spanska, ryska och lite till. Men vi har ingen gemensamt språk politik för hela språklärar kåren i skolan. Man prioriterar annat.
Mina tankar for mig till det pga av dagens Språkspalten i Svd. Lär ut danskan i skolan! Varenda gång jag ser det lilla utropstecken i svenskan då vet jag att måttet är rågat.
Det gick en rysning genom nordiska språkvårdare vid en nyhetsnotis för ett par veckor sedan: Ungdomens nordiska råd kan tänka sig att tala engelska på sina möten.
BEIJING, May 2 (Xinhua) -- Erroneous pronunciations by TV newscasters will result in a nominal fine at China's national broadcaster but a slip of the tongue may be forgiven.
Det är inte lätt att vara invandrare, och samtidigt gymnasielärare. Och dessvärre på mindre ort som Jönköpingslän.
Som gymnasielärare har jag råkat ut för en del grejer som jag är bergsäkert på att äkta svenskar, och inte låtsas nysvenskar som jag, skulle acceptera vara utsatta för. En rektor, till exempel, sade till mig om att hade det varit för X hade jag nog inte blivit tillsvidare anställd på min skola. Jag ansågs inte duga för skolan. Då kontrade jag med att jag var inte tillsvidare anställd. Det blev tyst. Rektorn har inte sedan dess bett om ursäkt. Ledningen har inga humanistiska hänsyn att kontra med antar jag i det nya Gymnasiet. Fast nu är jag tillsvidare anställd. Men det har inte blivit ett dugg bättre bara för det.
LR har inte heller varit stödjande i min snart 3 år tjänst på skolan. För det ena har jag inte varit dugligt nog de först två år, ty, jag var obehörig under dessa år. Dock LR hade inga problem att ta emot de pengar jag tjänat som obehörig lärare, punktlig och månadsvis kom kravet till mitt Nordea konto. Nu är man behörig men ack! bara för det har det inte blivit ett dugg bättre. När jag talar om för de att jag har ingen förtroende för ombudsmannen på min skolan så kontrar de att jag ska söka en annan ombudsman på en annan skolan. Eller LR lägger ut email som funkar icke på deras hemsida.
Tack för stödet.
Mina anklagelser mot ombudsmannen har inte heller tagits emot med ett seriöst bemötandet. När jag blev behörig ville jag ha lite råd från min ombudsman vad lönen gäller i skolan och bad snällt om ett möte via mejl men det kontrades med ett annat mejl. Ingen personlig kontakt alltså. Ännu värre var beskedet. Ombudsmannen ville att jag skulle begära, som behörig lärare, ett hundra lapp mindre än det jag tjänade som obehörig!
Fy, hade jag slapp betala alla fack avgifter hittills kunde jag blivit några tusen lappar rikare nu, fan, facket hjälper foga En här på Jönköpingslän. Man måste klara sig på egen hand. Frågan är, vad står LR för nuförtiden?
***
Idag blev jag igen ifrågasatt som gymnasielärare. Det misstänks jag kan inte gymnasieskolan. Det misstänkts jag är inte äkta varan trots min femårig utbildning för det.
I USA följde mig ständig illegal alien skuggan; i Sverige äkta svensk skuggan förföljer mig. Förföljd. En lära i sig.
Shoot first then ask questions.
Konstig mentalitet som hög uppsatta och välbetalda chefer inom vissa gymnasieskolor har. Men det är det många invandrare upplever. Många av oss invandrare upplever en obehaglig känsla av att våra chefer är rädda för våra misstag. Det sätter käppen i hjulen. De är så rädda att de automatisk antar att vi inte vet vad vi gör alls. De går efter det. I dem flesta fall utgår många rektorer bara på ogrundade fakta såsom rykten o.d. när det gäller dessa problem invandrare lärare är utsatta för inom det vardagliga i det svenska gymnasieskola system. Det finns ingen professionalism alls verkas det såsom. Hierarkin baseras på ett konstigt nätverk som upprätthåller ett Sverige som är bara bra på pappret men lever en egen subkultur där egna normer står ovan lagstiftning som styr landets skolor.
Don't say you heard from me, but 'tis all true.
Etnoporr av America Vera Zavala
Etnoporr är en nyskriven text om mödomshinnor & terrorister skriven av America Vera-Zavala, aktivist, författare och en av grundarna till attacrörelsen i Sverige.
”Det går inte en dag i förorten utan att ett tv-team är där för att leta stenkastare, självmordsbombare, skolbrännare, klottrare, kravallbenägna ungdomar, knarklangare, slöjbeklädda barn, religiösa skolor.
De tjänar pengar på sin etnoporr och på att leta offer i förorten. Vi är trötta på etnicitetspornografi. Vill ni göra etnoporr – åk någon annanstans. Vi är svenskar och normala och vill vara svensk kultur. Vi kollar på Idol och äter kebab lika mycket som alla andra. Jag hatar mångkultur” Aisha
För majoriteten blev flyttningen varaktig. Det totala antalet migranter som anlände under den här tiden - 1652 kom ett emigrationsförbud - har uppskattats till mellan 1 000 och 1 200 familjeenheter. Trots att de kvarvarande vallonerna inledningsvis var en särskild språklig och religiös grupp är de numera assimilerade i det svenska samhället.
Vet ej riktig det som händer mig. På sistone har svenskan varit number one kommunikation språk. Jag väljer oftare att uttrycka mig på svenska. Kan det bero på att på jobbet främsta kommunikationsspråk är ju svenska?
Tittar ofta utanför min fönster. Ett hus och en skog finns där och därefter ingenting. Man saknar storstadsliv på något sätt. När jag kom till Sverige för drygt snart 11 år sedan var skogen en välkommen balsam. Nu är man sugen på att festa dygnet runt. Där jantelagen finns ej och där folk har andra värderingar än de som finns i Småland. Trött. Man tröttnar på bibelbältet rätt snart. Det tog mig drygt 11 år. Här vet man att nästan varenda hushåll dricker sprit eller öl varenda jäkla dag. Men man gömmer sig, man är rädd på vad folk ska säga, tro mig eller ej. Och då undrar folk runt om i trakten varför stannar inte ungarna här. De vill slippa de trångsynta.
Trött på kvällarna men glad på morgnarna. Konstig. Blivit vänner med tystheten. Jäveln smyger sig på en och plötsligt ogillar man allt som stör tystnaden. Det är en jävla virus som kräver alldeles för mycket. Man offrar så mycket när man 'integrerar' sig. Värst är det att jag vet att den dagen jag ej har allt det här kommer jag att sakna den så in i tusan.
Läs även andra bloggares åsikter om: bibelbältet, svenska, tystnaden
